Jag ska börja plugga…

Jag sa upp mig från min fasta anställning idag. Efter 6 år vågade jag äntligen släppa taget. Det var läskigt men jag behövde göra det. För att kunna öppna en dörr måste man ibland stänga en annan 🚪☀️

From nu vill jag skapa och ta fram egna meningsfulla och större arrangemang, både fysiska och digitala. Jag ser fram emot en vår fylld med en massa luncher med trevliga människor som känner likadant. 

Vid sidan av mitt arbete ska jag avancera med kurser som Digital & Social Selling och Konceptutveckling Digitala EventIHM Business School👩🏻‍💻 Jag börjar redan nästa vecka. Är så taggad inför min kompetensutveckling och min nya resa. 

Har du något du har svårt att släppa? Vad hade kunnat få dig att släppa det?

 

Vänner hela veckan…

I början av veckan hängde jag med Rana som jag varit vän med sedan 16 år tillbaka.

Jag och Rana blev vänner när vi jobbade ihop på simklubben RAN. Vi brukade undervisa bl.a muslimska kvinnor i Malmö. Det var tider det.  Men sedan dess har vi hängt! Och denna dagen bara var vi. Älskar att bara kunna vara. När man inte behöver säga något. 

 

I tisdags träffade jag Nicolas. Vi har varit vänner i 12 år. Jag lärde känna Nicolas i samband med en organisation han hade, Helamalmö. Jag blev ganska snabbt involverad där och började jobba med ungdomar från socioekonomiskt utsatta områden. Och sen drog vi igång ett företag, I Am Music som var en stor musiktävling vi hade i några år. Förra veckan träffades vi för att få ordning på papper som måste skickas in till skatteverket. Skönt!

 

Och i onsdags träffade jag Nathalie. Henne lärde jag känna samma dag som jag lärde känna Nicolas. Hon höll i ett event där jag skulle ta emot ett pris på. Och här är vi nu, 12 år senare och snackar om hur vi vill att vårt år ska vara.

 

Kom precis på att jag hann träffa både Anfal och Stephanie i förra veckan men glömde fota dem. Jag får presentera dem i ett annat inlägg någon annan gång. 

Tills dess! Boka luncher och fikar med de du inte hunnit träffa på ett tag <3 Det kommer få dig på ett lite gladare humör 🙂

Mina småsyskon är inte små längre…

En av mina brorsor fyllde 29 år igår. Jag kan inte längre referera honom som min lillebror. Eller jag kan, men det känns så konstigt. Han kommer ju alltid vara lillebrorsan för mig. Är så stolt över honom. Nej. Nu blir jag gråtfärdig. Ja, jag har en tendens att bli det när jag pratar om mina syskon ❤️

Istället för att jag ska sitta här och gråta nu så låt mig istället dela med mig av gårdagens bilder!




Han blev minst sagt glad för presenten vi köpte på Coolstuff! Det blev en Coca Cola Minikyl! Han nämnde den för mig för ett tag sen, att han ville köpa den men så blev det inte av. Så hittade jag den igår och så köpte vi den.

Du hittar Coca Cola Minikylen här!